Måste man antingen hålla med eller fördöma?

Måste man antingen hålla med eller fördöma?

Jag har burit på en massa tankar den här dagen. Slutet av juli är alltid en svår tid för en som inte har fast jobb så livet går alltid lite upp och ner.
I dag hörde jag två ”predikningar” av två herrar som jag uppskattar mycket och som båda har bott i eller i närheten av Växjö.. Uppskattar och lyssnar gärna till men inte alltid tycker som dem, och så också idag.

Stefan Edman som hade en predikan i förmiddagens radiogudstjänst. Den handlade naturligtvis om naturen och om vårt uppdrag att vara rädd om skapelsen. Men sedan har vi nog lite olika åsikter om hur världen skapats och ett och annat. Men Stefan betydde så mycket för mig under min tid i Växjö och även senare. Hans uppmuntran och uppmaning att vara mig själv även när jag firade påsk inne på en Amerikansk militärbas med anti kärnkraftsdemonstranter utanför, glömmer jag aldrig. Jag kände mig verkligen som en fisk utan vatten den gången eller som en fyrkantig pusselbit i ett runt hål.

Stefan uppmanade mig att våga stå för vad jag tror på även om min omgivning inte är av samma uppfattning, men han sa aldrig åt mig att fördöma min omgivning utan att respektera även dem för att kanske kunna påverka någon.
Ola Salo som också bott i Växjö även om det var några årtionden senare, var sommarvärd. Hans tal om ondskan och prövningar innehöll en del nya intressanta vinklar som jag kan bryta mina tankar mot. Men synen på Jesus och vem han var och är var mycket olika min egen syn och till och med sådan att jag måste reagera negativt på, men måste jag för den skull fördöma det han sa och ännu mindre fördöma honom?

Ola Salo som först genom att skriva en ”käck” visa om panikångest har betytt så mycket för mina tankar och mitt liv de senaste två åren. Olas sånger väcker alltid tankar och föder nya, låter lyssnaren bilda sin egen uppfattning oftast.
Sedan gick jag på en kvällsgudstjänst, som jag måste omsluta med ömma tankar och värme för att finna givande. Men på väg in till kaffet, vilket jag inte stannade och drack, hörde jag ett sånt fördömande av en del av det som varit på radion idag. Jag kan inte stå för den hållningen heller.
Jag är av en annan åsikt. Min Gudsbild och främst min kontakt med Jesus är av annat slag.

Är det på grund av detta fördömande som gör att människor inte ser den kristna tron som en som berör dem? Eller som kan vara både utmanande och trygg och personlig? Jag har inte alla svar och skulle aldrig kunna säga att jag har det, men jag har en spännande relation och personlig kontakt med Jesus Kristus. Ja, Gud är större och jag behöver inte förstå allt, men jag får och vill räkna Jesus som en personlig vän som vill och kan hjälpa mig men främst vill räkna mig som sin vän. Och jag kan inte se honom bara som en vis person som levde för längesedan och hade tragiska tankar på en oförstående Josef när han dog en helt onödig död på ett kors…

Om du är av annan åsikt så hoppas jag du inte fördömer mig!